önskelista.
- en Xbox 360. Eftersom denna är så dyr, vore det kanske bra att få vara delägare med tobbe.
- Lagom stor kaffekvarn från Njuta.
- Matberedare
- singstar eller buzz till ps2
Med detta vill jag säga att det inte är mycket jag saknar, detta är verkligen lyx för en som redan har det lyx.
Det jag egentligen behöver är väl pengar. Pengar eller ett jobb som drar in pengar.
Ny Epok
Nu är ännu en förändring på väg. Alla vet nog vad jag tänker på. 35an ska säljas. Först nu blir det påtagligt. Nu när hösten kommer och mina årliga höstprommenader sker oftare. Jag går här i kungälv bland träd vars löv börjar färgas i höstens färger, när jag tänker mig till hjo och mina prommenader där. Då måste jag medge att jag saknar Hjo. Att gå där på vägarna medans löven faller av träden och lägger sig över vägen som en matta som livets konstnär spillt sina akvareller på. Vidare dagdrömmer jag mig bort till när hela familjen är i 35an och virrar runt för att sedan dricka kaffe tillsammans på terassen under filtar och tjocka jackor..
Vad jag än tänker på så far tankarna tillbaka till 35an.
Och nu kan jag känna att jag verkligen träder in i vuxenlivet. Denna gången när jag åker till Hjo kommer vara sista gången jag åker "hem". Sista gången jag åker till 35an.. Alla gånger efter det kommer jag bara åka till Hjo för att hälsa på. Gatorna jag en gång ägt kommer jag då gå på som gäst. Mitt hem kommer då enbart vara i gbg/kungälv.
Här börjar den nya epoken i vårat liv.
Återkomsten
Det är verkligen helt sjukt svårt att hitta ett jobb. Men man kan ju alltid ligga i lite hårdare än vad man gör just nu. Jag går med CV och med ett dödande leende ut till företag och affärer för att göra promotion för mig själv, men inte fan vill de ens ha CV eftersom "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats. Du går in där, fyller i kontaktuppgifter så hör vi av oss till dig". Denna replik verkar läras ut inom hela den komerciella världen, för det spelar ingen roll om det är kexfabrik, ICAlager, olika teknikbutiker, leksaksaffärer, mackar, postföretag och möbelvaruhus. ALLA säger exakt samma mening. Efter ett par ställen kan man själv avsluta deras mening när de säger "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats..."..
Hur som helst så blev jag kallad till intervju på city mail i tisdags. De är de enda som svarat nått över huvudtaget. Till en början gick allt bra och det kändes som att det var möjligt att jag kanske skulle kunna få jobb där.. Sedan kom testet. En mardröm bestående av en massa spalter med namn där man skulle på 10 minuter hitta skillnader i stavelser och adresser och siffror. Rent sagt usla poäng av mig och jag kunde inte få jobbet.
Jag åkte hem, tappade upp badkaret och satte på lite avslappningsmusik. Sedan sjönk jag ned och blundade i badkaret. Efter en stund lägger jag märke till en liten mörk skepnad som står och tittar på mig. Öppnar ögonen och där står min katt och tittar fundersamt på mig. När hon ser att jag lever doftade hon lite på blombladen jag har karet och springer sedan mot dörren medans hon tittar på mig. Blundar igen och sjunker bort i tankarna. Vaknar av att en katt slår med sina små tassar på mitt knä där dom står upp ur vattnet. Busigt galopperar mimmie åter mot dörren. Hon är söt hon.
Det är bara att söka vidare, ge inte upp bara!
impulsiv
vårbalen 2007
Jag lämnar Tobbe, Olof, Emelie och Mira vid valand för att springa hem och göra mig iordning. Tiden är pressad som det redan är när jag kommer på att jag måste ha en vit fluga också. Shit! Jag svänger förbi den där snobbaffären på hörnet hemma hos mig. Bingo! en perfekt fluga såg jag direkt, och fram med kreditkortet. Det var nog inte mer än 1 minut jag var där inne. Vidare hem, av med alla kläder och springer naken genom korridoren till duschen. Snabbt på med en handduk, fixa håret lite fresht och fotomodellaktigt som Suphatra gillar det. På med den hyrda frackskjortan, i med de fina bröstknapparna, i med de de schyssta manchettknapparna och god damn jag ser bra ut! Jag lägger märke till att jag fastnat vid spegeln där jag bara står och visslar åt mig själv. Nog med narcissism, pengar och biljett ska med. Bra! Men hur fungerar flugan nu då? Ingen tid att missa och jag springer lite smått ned för trapporna i huset. Men såklart har jag glömt min mobil, för varför ska man ha med en jävla mobil på balen? Såklart var det så att suphatra skulle ringa när hon var där.. en snabb suck, ett lätt luftjuck och en blinkning mot några som verkar vara väldigt intresserade äldre damer, och jag springer upp för trapporna till mitt rum igen. Suphatra var redan framme vid domkyrkan, så direkt ned igen.
Helt darrande kommer jag fram i solen framför domkyrkan där en massa par väntar.
Så plötsligt ser jag henne. Hon går där längst bort med ett leende som skiner med solen, en persikofärgad underbar klänning, hennes mörka hår var lockigt där de föll så underbart över hennes axlar och som körsbär på grädden satt en vacker orkidée i hennes hår. Efter ett tag ser jag att hennes kusin går brevid henne, och en bit bakom henne går kusinens pojkvän. Vi möts och byter komplimanger. Lite fummligt så hittar jag själv tekniken på hur en fluga ska sättas ihop. Äntligen kan jag börja lugna ned mig..
Suphatras kusin och kusinens pojkvän fick i uppgift att ta kort på oss. Det blev en del bilder allt.
Kortfattat kan man säga att de kort som suphatra blev bra på blev jag knasig på, och vice verca.
Då det verkade som alla hade kommit börjarde vi gå. Vi gick , men det var bara 3 personer som visste vart vi skulle. Vi gick till biljardpalatset där vi fick lite champagne och fick spela biljard i 2 timmar. Suphatra och jag hittade ett annat par som vi körde mot. Den tjejen och jag öppnade ett terror- och psykkrig mot varandra för att bli den som vann. Suphatra och jag vann med 4 - 2, så antar att jag var den bättre psykaren hehe..
Efter de två timmarna gick vi vidare, och även denna gång så var det bara 3 personer som visste vart vi skulle. vi gick till en spårvagnshållplats och hoppade på en abonerad gammal vagn. En sådan vagn som brukar gå till Liseberg. Vagnen åkte först upp mot valand och sedan mot korsvägen för att sedan åka förbi chalmers och stanna vid slottskogen. Så skönt avslappnat där alla finklädda gick hand i hand, par för par. Ingen som tittade på en, alla var lika vackra.
Vi kom fram till stället där vi skulle spendera kvällen. Ännu en fördrink och sedan gazpaso som förrätt, och en underbar champinjon-varmrätt. Till efterrätt var det någon lyxig form av kladdkaka. under desserten kom en stand - upkomiker och fick oss att skratta tills åtminsone jag grät.
Våra bordskamrater visade sig ha bott i thailand i 4 månader, så det var kvällens samtalsämne. Damen och suphatra satt och pratade på thai medans herren och jag försökte hänga med i konversationen.
borden försvann och det var dags för vals till livemusik. näst intill direkt kände jag hur mina vadmuskler höll på att dö!
efter ett tag kom iaf disco igång och då ägde suphatra dansgolvet, vi såg till att folk kom dit och dansade, så festfotograferna tog en massa bilder på oss där vi dansade runt.
mot kvällens slut gick vi hem med mycket ont i fötterna och med minnen som vi sent kommer glömma. det var verkligen en så perfekt bal det bara hade kunnat vara.
gammal musik
Kanske är det det vackra vårvädret som får mig att vilja lyssna på den mer poppiga och nostagiska musiken. När jag lyssnar på Lars winnerbäcks låt "att fånga en fjäril" minns jag sommarnätterna jag var ute och gick i den döda, men ack så vackra nattstaden Hjo. Där gick jag ensam genom staden med mammas cd-freestyle i fickan och lyssnade på blandmusik. Det var verkligen avslappnande att gå där i lugnet.
Hon får mig..
Hon får mig att gilla varje träningspass som ges. Joggingturer, sittups i skogen och all annan form av träning märks verkligen. Det gick snabbt från det att jag började bränna fett till det att jag började bygga muskler. först gick jag ned 2 kg för att bara ett tag senare gå upp motsvarande 2 kg av träning. Inte längre har jag den magen jag åmat mig över. Inte längre ser jag mig i spegeln efter en dusch och tänker att mina armar är för tunna i förhållande till resten av min kropp. Ändå har jag alltid setts som smal. jag börjar gilla min kropp. Nu startar jakten på tvättbrädan!
Framför allt så får hon mig att le av lycka på de mest konstiga tillfällen. Det är inte sällan som jag lägga märke till hur folk tittar på mig och ler, för att sedan inse att jag själv ler och utstrålar lycka.
Musiken talar inte längre
Nästan direkt efter att jag kommit fram till det nya landet går jag in på en bar och där träffar jag en snubbe som senare kommer starta upp bandet med mig. Han är cool. Han har kontakter, och vi kommer bra överens direkt.
Jag får slagga hos honom några nätter. Under de nätterna sitter vi med var sin gitarr, massa cigaretter och flera flaskor whiskey.
Han lär mig hur man spelar gitarr, och jag lär mig väldigt snabbt. Tillsammans lyckas vi börja skriva på låtar.
Jag har en massa insperation, så jag står för det mesta av texterna.
Anledningen till att jag flytt landet och mitt gamla liv återspeglas i texterna jag sjunger på de gig jag får. Just låten "leave your friends" handlar om hur ens vänner kan svika en i samma period som det tar slut med tjejen jag kännt så mycket för. Det är smärtan inombords som driver mig vidare, och genom texterna i låtarna får jag utlopp för det som annars skulle driva mig till vansinne. Man kan helt klart se att den store Ryan Adams musik har haft ett stort inflytande på mig, för han är för mig låttexternas gud.
Men som sagt, musiken pratar inte på samma sätt till mig längre. Musiken från Ryan ser jag inte längre som ledsam, jag ser bara en låt. En låt jag kan tycka om att lyssna på, för Ryan gör riktigt bra musik.
För länge sedan när jag gjorde en resa upp till sthlm så satt jag med ett block och skrev ned allt jag såg framför mig när jag lyssnade på min färdmusik. musiken råkade vara nått av Pulps album. När jag kommit fram efter nära 2 timmars resa hade jag ett antal A4 nedkladdade med tankar och drömmar om musiken jag lyssnat på. Då var det så lätt! tyvärr har jag tappat bort blocket nu. Dock har jag ju kvar blocket med halvtaskiga deprimerande dikter om stjärnor och det kalla blå vattnet. Kul att läsa i efterhand, men lite ruskigt att jag ändå skrivit allt själv.
Musiken jag lyssnar på nu är mer dansant och fylle-vänlig. Jag ser en stor förändring i musiksmak från det att jag träffade tigern.
it will make you happy someday
- Oscar Hall 21/3 2007
snart.
Hur som helst så tycker folk att det är för sällan jag skriver nått här i bloggen. Anledningarna till att jag skriver sällan är många, bland annat tidspress och att jag faktiskt inte vet vad jag ska skriva eller hur man ska få det intressant.
Så nu tänkte jag skriva ned lite allt möjligt om vad komma skall.
På fredag drar min tiger med silvervingar och jag till Hjo. Det ska bli skönt med lite miljöombyte. Jag har planerat in lite saker som att ta en biltur runt stan och berätta lite vad som hänt här och där. Vi ska ta minst en prommenad i högaliden, titta på utsikten där, gå upp tidigt om morgonen för att njuta av solens första strålar. Sedan fick jag höra att Neverstore kanske skulle spela i hjo denna helgen, och om detta är sant kanske man tittar förbi där också.
Ska bli intressant att se vad som hänt i huset sedan jag var där senast. Ett nytt dushrum och nymålat kök, ja det kan bli intressant. Framför allt ska det bli kul att visa tigern det stället där jag växte upp.
Göteborg kan vara bra vackert på kvällen.. tyvärr är min mobilkamera så fruktansvärt dålig.. hade varit så underbart bra att ha en riktig kamera för att ta kort på profilerna av kranarna i solnedgången, då hade man kunnat se de mäktiga skuggor som syntes.
Only one true
Hon gör mig lycklig! Enbart hennes hand mot min kind ger en känsla av att vara oslagbar. Hennes röst när hon pratar med mig ger en känsla av kärlek. Hennes pussar gör mig stark. Hennes skratt smeker mina öron och ger mig lust att busa med henne. För mig är hon den enda.
ååh.. jaa! Mer av det!
Denna gången var det annorlunda. Rösten jag hörde i telefonen sade nått speciellt till mig. Det blev första gången vi pratade, och vi pratade tills hennes mobil dog. Lite besviken över att samtalet tagit slut så fort ringde jag henne igen dagen efter för att precis komma på att hon kanske bara sa att mobilen dog för att sluta prata med mig.. Men jag fick ju faktiskt intrycket att hon tyckte om att prata med mig. Hon svarade och vi pratade på igen. Skönt, hon hade nog inte dissat mig. Hon fick mig att tro att hon bodde bland molnen och att hon hade vingar för att flyga upp dit. Lite smidigt fick jag henne att adda mig på msn genom att prata med vår gemensamma kompis.
Jag hade inte en aning om hur hon såg ut än. På msn skulle jag kunna se det. Senare på kvällen lagade jag mat med min laptop som musik-källa i köket. "Plopp, någon skriver till dig!". Hon var snabb med att slå på min webcam för att se på mig medans vi pratade. Hon verkade lite intresserad av att jag lagade riktig mat och inte bara värmde upp nått. Efter ett tags chattande bjöd jag in henne för att få smaka på min vegitariska kost dagen därpå.
Lite konstigt kändes det allt när vi gick mot varandra där på gatan. Nått som slog mig var hur hon gick klädd. De klädde henne riktigt bra! Visst, tjejer kan ha ett sinne för att ha snygga kläder, men den här tjejen kom gående med ett leende på läpparna och skrattade så smått.
Vi åt min mat som blev rätt så lyckad. Kan ni tänka er stekt haloumi i stark currysås med quinoa. mums.. Hur som helst såg vi på Rocky horror picture show. Hon reagerade som jag hoppades.. "...konstig film".
Två veckor senare sitter jag på hennes soffa och hon kliar min rygg. Hon är bäst. Hon gör mig glad. Hon överaskar mig även om jag känner att jag kan läsa av henne bra. Det är verkligen inte ofta man möter en underbar tjej som denna.
inte gud va?
Ikväll var det beach party i gasquen. Jag var där. Jag hade jättekul. Nästan allt var perfekt för mig. Jag träffade en tjej i kön in, jag träffade en annan tjej på vägen ut. Jag fick nummret till en tredje tjej från en kompis. den sista tjejen verkar verkligen helgo.
På efterfesten la jag märke till nått jag inte varit med om på länge.. jag doftade av en av tjejerna. Jag drar in en djup andning av luft från mina kläder. Doften börjar redan försvinna. Doften ger tillbaka känslan av hennes kropp nära min. Musiken slutar, vi går mot gaderoben och utgången, jag andas ut och hon är försvinner allt mer. det tragiska är att jag inte ens minns hennes namn.
jag tror bestämt jag ringer telefontjejen imorgon.
Hur ska man säga det?
När vi var ute i skogen och fikade kunde jag verkligen andas. Det jag andades in gjorde mig glad. Det jag andades in var friskt, fritt från den trånga lite smått omärkbara utfyllnad luften här i gbg har.
Vi får se hur den kommande veckan kommer utvecklas. kommer nått speciellt hända eller kommer det bara vara ännu en av de veckor som försvinner in i de grå massorna för att aldrig mer återupplevas? hehe.. jag hoppas verkligen på det förstnämnda,
to day is a good day
jag är trött. Om man tänker sig en en gammal brygga vid en lugn å som sakta rinner mellan husen utmed ned till havet, där vattnet rinner ut för att om miljontals år falla tilbaka på torra land. Då är jag en av de vattendroppar som faller mot björklöven på hösten för att sedan följa med ut i havet. Alltid så sent man kan utan att betraktas som en vacker, men iskall kreation som en snöflinga.
Jag tittar på det missfärgade cerisa bandet som ligger en bit bort på skrivbordet. Det är så mycket mer än bara ett gammalt cerist band. Bandet har legat i min väska sedan jag började på chalmers. Det för med sig minnen om en nollning fyllld av aktiviteter och osäkerhet. På den tiden var man ny i stan och man sökte forfarande de kompisar man ska umgås med resten av utbildningen. Nu har jag en massa kompisar som nästan tävlar om att få min uppmärksamhet. bara att det är bara under speciella tidpunkter som till exempel chalmers pubrunda.
Jag lovade mig själv en sak i början av kvällen. Rent statestikmässigt tror jag att de flesta vet vad jag lovade. 1/7 skulle rakt ut säga vad det handlar om, om man sa "säg ett ord oscar skulle säga på en fest med alkohol i kroppen". Svaret "DU är den enda blochndin jash någonsin funnit atraktiv" är fel.
Nu är det länge sedan jag hörde nått från min gamle vän, kan det vara så att min gamle vän glömt mig? Neej, det tror jag inte. Jag är snygg, bäst och vackrast, vem skulle glömma mig va? fånig tanke.
slack och smack så somnade jag.
Wiho!
Du gör mig så glad, min underbara laptop!
Här kan man märka den grad av nörd jag är, för jag älskar verkligen mina tekniska prylar... när de fungerar.
14,1" TFT, AMD TL-52, 1024M RAM och 80Gb hdd, totalt 2.4kg och allt i ett hölje av pianolack och silver. underbart!
Efter att ha skaffat i stort sett alla program jag behöver så gav jag mig ut på lite mp3jakt. Först bar det av till kunsin Alex cheaptheband.com där deras låtar laddades ned och nu körs ofta i winamp. Jag tycker verkligen mycket om deras senaste låtar. Framför allt morbid under pressure. Av soundet att dömma är cheap beat the thing to see live. Förhoppningsvis kan jag någon gång under våren åka till sthlm för att se dom live i sitt esse.
Det var första dagen på hösten
Här inne i caféet är det lugnt. det är snudd på hissmusik som spelas tänker jag precis innan signaturen för lugna favoriter kommer. låten som spelas sedan skapar nostalgikänslor i magen på mig. borde jag hata denna låten? jag är inte säker, men jag faller in i tankarnas värld ett tag tills doften av nytt kaffe når min näsa. Helt utan att jag märkt det har en kille i 25årsåldern kommit in på caféet, beställt en kaffelatte och en smörgås, samt satt sig ned en bit ifrån mig vid fönstret. han tittar åt mitt håll ett tag. lite trött tittar jag tillbaka. han ler och gör en hälsningsgest mot mig. jag är helt säker på att jag inte sett honom tidigare. Okej, han ser schysst ut så jag hälsar lite slött tillbaka. ett litet tag verkar det som han ska flytta till stolen brevid mig, men han ångrar sig. Där sitter vi med var sin kaffe och tittar ut i regnet ett tag.
Efter en stund känner jag ett starkt röksug. det vore så skönt med en cigarett medans jag sitter i fönstret hemma och tittar ut i det grå vädret i värsta film noir-anda, men jag känner att jag inte orkar gå bort till 7eleven i regnet och köpa några. När jag väl reser på mig säger jag adjö till killen brevid och går ut i regnet igen. det är inte kallt ute, mer en kylig känsla. hösten börjar komma nu, och jag längtar. jag längtar efter att se träden få färggranna löv. jag längtar efter att bara ta det lugnt i soffan med en kopp varm choklad efter att varit ute på en lång prommenad bland löven. Men framför allt längtar jag efter någon att dela hösten med. Att höra ett underbart skratt när jag drar nått dåligt skämt. Någon att laga imponerande god mat till. Någon att göra spontana besök hos, och ringa på kvällen för att säga god natt.
Jag tittar upp. Jag har inte gått hem. Istället står jag inne på centralen och framför en stor monitor. Jag ser tåg gå mot oslo, kalmar och sthlm. En kort stund funderar jag över att bara köpa en biljett nånstans, where ever, sedan tar förnuftet fånga på mig igen. jag har ju fan tenta imorgon och massa ansvarstaganden i skolan. Än en gång börjar jag röra mig hemmåt. När jag går över drottningtorget regnar det inte så mycket längre och längre fram kan jag till och med se lite blå himmel. Den sista biten hem tänker jag bara på hur bra jag faktiskt har det här. det känns som att jag har allt, allt utom känslan av attraktion till någon som faktiskt får mig att känna mig mindre ensam. Kan det vara så att jag helt enkelt bara ser för lite kärlek här i götet? Jag bestämmer mig för att det är så, låser sedan upp ytterdörren och går in.
dagen innan tentan
Idag hade jag lite svårt att börja studera måste jag medge, men se då ringde Jörgen och sa att han var i krokarna. Han kom upp och såg till at jag började studera som bara den. Roligt när man får besök som förutom agerar sällskap in på natten, ser till att man jobbar bättre än vad man skulle göra själv. han pluggade inte algebra inte, han satt i soffan och läste på analysen som han ska terrorisera 1orna med nästa läsperiod. Han är jävligt bra den där Jörgen. Många gemensamma intressen med mig, och även om han är mest nörd av oss alla i vår omgivning så hanterar han det också bäst.
Hela dagen idag har jag känt att detta är sista dagen av det gamla och morgondagen kommer med nått helt nytt. Det känns som en atmosfär, likt den julkänsla man borde ha känt innan julen, men som aldrig riktigt kom. Kanske är det att alla kommer tillbaka till gbg denna veckan och att jag kommer ha en mer sociallt liv ett tag framöver, eller så är det det faktum att jag är på gång att köpa en dator. Då menar jag inte bara tänkt att göra. jag menar att jag SKA göra det. En ny dator betyder början ny tid. En tid av matriel lycka!
Med detta säger jag God Natt.
det nya året.
Jag längtar inte längre efter något. jag saknar inte någon, och jag ser inte fram emot nått. inget annat än att plugga står på schemat. jag har gått och blivit kär. Kärat ned mig i en laptop jag hittat på nätet. antar att det är vad som händer när man inte har någon att tycka om, man finner substitut.
Så vad vill jag med det nya året?
att resa utomlands ett tag. rättare sagt flytta utomlands och börja ett nytt liv. en helt ny tillvaro, jobba för att bygga en bättre tillvaro och ett bättre jag. med erfarenheter från andra länder utvecklas troligen jag väldigt mycket. alla skulle utvecklas mycket av det.
i den perfekta tillvaron skulle jag flytta utomlands under två år för att känna på livet. medans jag lever livet ska jag jobba med viss datateknik, inte plugga det. för jag är rätt trött på att plugga just nu. man blir lätt det av att plugga konstant 13,5 år.
I vilka länder skulle jag vilja pröva på att bo då? italien, frankrike, taiwan till en början. korea, brazilien och madagaskar är länder jag skulle vilja besöka. jag vill lära mig språk, för det har jag alltid varit så dålig på. tänk att resa till taiwan och inte ha med sig nått sällskap från sverige. man är tvungen att börja om helt från början. man skaffar sig lite kompisar som allt eftersom hjälper en att utveckla det språk man så småning om lär sig att tänka på. att sedan återvända till sverige är inget säkert, för du är lycklig med det nya livet du skapat där. kanske till och med har du träffat någon att hålla handen med.
The Devil Wears Prada
Denna filmen är knappast en film man ser med någon killkompis eller på första dejten. Snarare att man ser den med en person man varit ihop med ett tag, för man bör nog kunna känna till en del om vad den andre har för abitioner inom yrkeslivet och tankar om mode.
För att vara en "tjejfilm" så tycker jag det finns en hel att diskutera runt omkring filmen. Bland annat hur mycket man är redo att offra för karriären, hur man ska se på chefens auktoritet, om Meryl Streeps rollfigur enbart är elak eller om det är behövligt ont för att få jobbet gjort på bästa sätt, hur viktigt det är att följa mode för att uppfattas som en vacker person.
Jag ger denna filmen 6 orrar på en skala till 10.
Rent prat, önskan efter lyrik
För ett tag trodde jag det. Frida visade mig att jag faktiskt inte alls är det. Hon tog sig tid och pratade med mig.
Det är väldigt vad vi stressar runt nu för tiden. Aldrig har vi tid att stanna upp och verkligen prata med våra vänner.
Jag var bara trött på allt för att ingen verkligen lyssnade till mig. Eller kanske ska man säga: trött för att ingen fick mig att prata om det jag verkligen behöver prata om. Det handlar inte om kärlek och drama. Nej, det handlar om hur man ska tackla vardagen och känna gemenskap med andra runt omkring.
Jag tror just Frida kunde känna just detta, hon visste vad som skulle sägas. Det var inga vanliga "det där fixar du!". Den meningen är det samma som att svara "Jag uppfattade att du pratade till mig, men jag bryr mig faktiskt inte" när någon pratar om sina problem.
Under många års tid har jag haft min vän där på nätet som jag pratat om allt med, men efter ett antal krashade relationer bestämde hon sig för att minska sitt pratande med mig. Jag vet visserligen inte hur det var, men strax efter att hon skaffat pojkvän slutade hon prata med mig. Antar att hon var trött på att längta efter mig medans hon var med andra (Alltid med glimten i ögat, men med viss sanning bakom det). Det fungerade, den relationen varade mycket längre än tidigare.
"Nej, inte hon igen" var inte en allt för ovanlig tanke i slutet av sommaren. Med tiden blev det en vana, utan att jag märkte det, att prata med henne varje dag. Vi pratade inte om nått speciellt, vi bara pratade. Med viss distans skulle jag kunna säga att hon var en av mina närmaste vänner helt utan att jag tänkte på det. Hon såg till att jag mådde bra genom att få mig att prata om vardagen.
För att kanske summera ihop allt till en slutsatts så kan jag säga: Det spelar ingen roll om man har en massa vänner om det inte är så att man har någon av dom som man kan prata med.