hal

Tidigare har låtar som "Leave your friends" av superswirls talat till mig nått enormt. jag har drömt om hur jag står framför micken med en gitarr på en nedsläkt scen. Spottlights tänds så att mitt band och jag är det enda som syns i lokalen. Jag ser inte ett dyft av den publik jag börjat spela för, men jag känner ändå hur texten jag har skrivit till musiken rör vid nått hos dom, och de tycker jag är ett underbarn som lärt mig spela gitarr så bra på ett år. Att jag lyckats samla ihop ett gäng som spelar så bra tillsammans. Att texten jag sjunger med så lugn stämma verkligen låter passionerad, för det är ju mitt liv jag sjunger om. Vid denna tidpunkten i mitt liv har jag totalt ändrat mitt liv. Jag gett upp allt hopp om en dataingenjörs-karriär, jag har sålt allt jag äger för att kunna köpa gitarren jag har med mig och biljetten till ett annat land, ett annat liv! Ett liv där jag ska börja ett helt nytt liv och viga det livet åt musiken.

Nästan direkt efter att jag kommit fram till det nya landet går jag in på en bar och där träffar jag en snubbe som senare kommer starta upp bandet med mig. Han är cool. Han har kontakter, och vi kommer bra överens direkt.
Jag får slagga hos honom några nätter. Under de nätterna sitter vi med var sin gitarr, massa cigaretter och flera flaskor whiskey.
Han lär mig hur man spelar gitarr, och jag lär mig väldigt snabbt. Tillsammans lyckas vi börja skriva på låtar.
Jag har en massa insperation, så jag står för det mesta av texterna.

Anledningen till att jag flytt landet och mitt gamla liv återspeglas i texterna jag sjunger på de gig jag får. Just låten "leave your friends" handlar om hur ens vänner kan svika en i samma period som det tar slut med tjejen jag kännt så mycket för. Det är smärtan inombords som driver mig vidare, och genom texterna i låtarna får jag utlopp för det som annars skulle driva mig till vansinne. Man kan helt klart se att den store Ryan Adams musik har haft ett stort inflytande på mig, för han är för mig låttexternas gud.

Men som sagt, musiken pratar inte på samma sätt till mig längre. Musiken från Ryan ser jag inte längre som ledsam, jag ser bara en låt. En låt jag kan tycka om att lyssna på, för Ryan gör riktigt bra musik.

För länge sedan när jag gjorde en resa upp till sthlm så satt jag med ett block och skrev ned allt jag såg framför mig när jag lyssnade på min färdmusik. musiken råkade vara nått av Pulps album. När jag kommit fram efter nära 2 timmars resa hade jag ett antal A4 nedkladdade med tankar och drömmar om musiken jag lyssnat på. Då var det så lätt! tyvärr har jag tappat bort blocket nu. Dock har jag ju kvar blocket med halvtaskiga deprimerande dikter om stjärnor och det kalla blå vattnet. Kul att läsa i efterhand, men lite ruskigt att jag ändå skrivit allt själv.

Musiken jag lyssnar på nu är mer dansant och fylle-vänlig. Jag ser en stor förändring i musiksmak från det att jag träffade tigern.