Förändring
Just nu går dagarna bara förbi. Jag har att göra hela dagarna, och jag trivs med det. Att vara föreningsaktiv, fadder åt de nya eleverna, samt studera till omtentor samtidigt har varit krävande. Jag har dock märkt hur jag blivit väldigt rastlös och på väldigt dåligt humör när jag inte har någon aktivitet att ordna för nollan. Det är verkligen viktigt att komma ut och träffa folk varje dag. Det ger mig hopp. Nollan ger mig hopp.
För några dagar sedan var jag hemma i studentrummet i stort sett hela dagen. Dagen började bra med att solen sken in genom fönstret och där låg jag mjukt under täcket i min säng utvilad. Allt efter dagen förflöt blev vädret mer och mer grådisigt, likaså mitt humör. En tid på msn chattande med deverse personer inser jag hur mycket jag saknar någon i mitt liv. Att jag var totalt ensam även där jag är bland alla mina vänner och att jag inte sett kärlek i gbg på så lång tid. Framåt natten var det riktigt illa och jag somnade med en stor mörk fläck över vad jag trodde då var ett trasigt hjärta.
Jag har inget trasigt hjärta. Vad är det jag inbillat mig? Hur kunde jag tro nått sånt? Om mitt hjärta varit trasigt så var det länge sedan. Faktum är att jag, och mitt hjärta, mår alldelles utmärkt. Möjligt är att det krävdes en nollan för mig att förstå det. Var det kanske att att nollans tacksamhet gentemot mig som gav insikt? När jag åkte hem med bussen från skolan såg jag kära par överallt som satt och myste. Göteborg är inte så kärlekslöst som jag trodde.
Hur som helst betyder små snälla gester mycket i vardagen.
För övrigt var det min söta vän sedan 5 år, Lisa som fick mig att blogga här. Puss på henne.