Ny Epok
Jag märkte inte direkt av skiftet mellan tonåring och vuxen-världen, de skiftade som inlandsisen. Nått tungt och kallt drog långsamt av det kala landskapet som glatt njöt av solen. Allt eftersom tiden gick så blottades mer av landet och till slut var isen borta. Allt skedde gradvis. En stor förändring under lång tid. Jag kände aldrig riktigt skiftet, en dag kände jag mig bara inte tonåring längre.
Nu är ännu en förändring på väg. Alla vet nog vad jag tänker på. 35an ska säljas. Först nu blir det påtagligt. Nu när hösten kommer och mina årliga höstprommenader sker oftare. Jag går här i kungälv bland träd vars löv börjar färgas i höstens färger, när jag tänker mig till hjo och mina prommenader där. Då måste jag medge att jag saknar Hjo. Att gå där på vägarna medans löven faller av träden och lägger sig över vägen som en matta som livets konstnär spillt sina akvareller på. Vidare dagdrömmer jag mig bort till när hela familjen är i 35an och virrar runt för att sedan dricka kaffe tillsammans på terassen under filtar och tjocka jackor..
Vad jag än tänker på så far tankarna tillbaka till 35an.
Och nu kan jag känna att jag verkligen träder in i vuxenlivet. Denna gången när jag åker till Hjo kommer vara sista gången jag åker "hem". Sista gången jag åker till 35an.. Alla gånger efter det kommer jag bara åka till Hjo för att hälsa på. Gatorna jag en gång ägt kommer jag då gå på som gäst. Mitt hem kommer då enbart vara i gbg/kungälv.
Här börjar den nya epoken i vårat liv.
Nu är ännu en förändring på väg. Alla vet nog vad jag tänker på. 35an ska säljas. Först nu blir det påtagligt. Nu när hösten kommer och mina årliga höstprommenader sker oftare. Jag går här i kungälv bland träd vars löv börjar färgas i höstens färger, när jag tänker mig till hjo och mina prommenader där. Då måste jag medge att jag saknar Hjo. Att gå där på vägarna medans löven faller av träden och lägger sig över vägen som en matta som livets konstnär spillt sina akvareller på. Vidare dagdrömmer jag mig bort till när hela familjen är i 35an och virrar runt för att sedan dricka kaffe tillsammans på terassen under filtar och tjocka jackor..
Vad jag än tänker på så far tankarna tillbaka till 35an.
Och nu kan jag känna att jag verkligen träder in i vuxenlivet. Denna gången när jag åker till Hjo kommer vara sista gången jag åker "hem". Sista gången jag åker till 35an.. Alla gånger efter det kommer jag bara åka till Hjo för att hälsa på. Gatorna jag en gång ägt kommer jag då gå på som gäst. Mitt hem kommer då enbart vara i gbg/kungälv.
Här börjar den nya epoken i vårat liv.
Återkomsten
Nu kanske det kan tros att jag ska skriva om att jag tagit ett mer än långt uppehål här bloggen, men det skulle inte jag tro.
Det är verkligen helt sjukt svårt att hitta ett jobb. Men man kan ju alltid ligga i lite hårdare än vad man gör just nu. Jag går med CV och med ett dödande leende ut till företag och affärer för att göra promotion för mig själv, men inte fan vill de ens ha CV eftersom "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats. Du går in där, fyller i kontaktuppgifter så hör vi av oss till dig". Denna replik verkar läras ut inom hela den komerciella världen, för det spelar ingen roll om det är kexfabrik, ICAlager, olika teknikbutiker, leksaksaffärer, mackar, postföretag och möbelvaruhus. ALLA säger exakt samma mening. Efter ett par ställen kan man själv avsluta deras mening när de säger "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats..."..
Hur som helst så blev jag kallad till intervju på city mail i tisdags. De är de enda som svarat nått över huvudtaget. Till en början gick allt bra och det kändes som att det var möjligt att jag kanske skulle kunna få jobb där.. Sedan kom testet. En mardröm bestående av en massa spalter med namn där man skulle på 10 minuter hitta skillnader i stavelser och adresser och siffror. Rent sagt usla poäng av mig och jag kunde inte få jobbet.
Jag åkte hem, tappade upp badkaret och satte på lite avslappningsmusik. Sedan sjönk jag ned och blundade i badkaret. Efter en stund lägger jag märke till en liten mörk skepnad som står och tittar på mig. Öppnar ögonen och där står min katt och tittar fundersamt på mig. När hon ser att jag lever doftade hon lite på blombladen jag har karet och springer sedan mot dörren medans hon tittar på mig. Blundar igen och sjunker bort i tankarna. Vaknar av att en katt slår med sina små tassar på mitt knä där dom står upp ur vattnet. Busigt galopperar mimmie åter mot dörren. Hon är söt hon.
Det är bara att söka vidare, ge inte upp bara!
Det är verkligen helt sjukt svårt att hitta ett jobb. Men man kan ju alltid ligga i lite hårdare än vad man gör just nu. Jag går med CV och med ett dödande leende ut till företag och affärer för att göra promotion för mig själv, men inte fan vill de ens ha CV eftersom "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats. Du går in där, fyller i kontaktuppgifter så hör vi av oss till dig". Denna replik verkar läras ut inom hela den komerciella världen, för det spelar ingen roll om det är kexfabrik, ICAlager, olika teknikbutiker, leksaksaffärer, mackar, postföretag och möbelvaruhus. ALLA säger exakt samma mening. Efter ett par ställen kan man själv avsluta deras mening när de säger "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats..."..
Hur som helst så blev jag kallad till intervju på city mail i tisdags. De är de enda som svarat nått över huvudtaget. Till en början gick allt bra och det kändes som att det var möjligt att jag kanske skulle kunna få jobb där.. Sedan kom testet. En mardröm bestående av en massa spalter med namn där man skulle på 10 minuter hitta skillnader i stavelser och adresser och siffror. Rent sagt usla poäng av mig och jag kunde inte få jobbet.
Jag åkte hem, tappade upp badkaret och satte på lite avslappningsmusik. Sedan sjönk jag ned och blundade i badkaret. Efter en stund lägger jag märke till en liten mörk skepnad som står och tittar på mig. Öppnar ögonen och där står min katt och tittar fundersamt på mig. När hon ser att jag lever doftade hon lite på blombladen jag har karet och springer sedan mot dörren medans hon tittar på mig. Blundar igen och sjunker bort i tankarna. Vaknar av att en katt slår med sina små tassar på mitt knä där dom står upp ur vattnet. Busigt galopperar mimmie åter mot dörren. Hon är söt hon.
Det är bara att söka vidare, ge inte upp bara!