hal

Jag försöker att andas djupt, men det är som lungorna är halva.
Jag försöker få kroppen att slappna av, men den spjärnar emot som jag vore i en boxningsmatch.
Jag försöker att tänka rätt och lätt, men mina tankar går fortfarande helt fel.
Det finns en puke som vuxit sig stor i mig. Allt den gör är hat.
Vad hände? Ansågs jag inte vara snäll en gång?
Mest hatar nog puke'n mig själv trotts allt.







Dåliga dagar har vi alla. Allt jag ville var att komma hem till lägenheten, så varför var det tvunget att vara så jävla fullt tåg med näst intill idioter ombord? Bland grisarna fanns det pärlor dock. Snett mot mig satt en väldigt vacker tjej. Det var hennes ögon som var det första jag såg när jag gick på vagnen. Hon betraktade mig när jag gick mot henne. 
När jag satt mig ned tittar jag runt lite i vagnen, och lägger märke till att jag slagit mig ned mitt emot en annan vacker tjej. Mörkret ute gjorde att fönstren fungerade som speglar. Ett tag satt vi och tittade på varandra där. Resten av resan satt vi och iaktog varandra lite försiktigt.  Jag tänkte skriva en lapp ur mitt block med texten "Ring det här nummret imorgon efter 19 om du är intresserad" och smyga till henne, men jag var för feg. Som vanligt.

Nu kommer jag aldrig veta vem hon var.

Det som började så bra när jag i torsdags kväll kom till Hjo och hälsade på mamma. Då var jag fylld med glädje och såg fram emot en avslappnande helg i lilla Hjo. Under fredagen jobbade jag flitigt med skolarbete helt utan problem. Framåt eftermiddagen ringer Dj och vi tar en långprommend runt Hjo  underbart väder. Livet är skönt där vi går och skrattar åt saker vi gjort tillsammans för flera år sedan och saker som hänt då vi bott i olika städer. Vi säger adjö och jag vandrar muntert till Mellanvägen där mamma står och läser recept. Tillsammans lagar vi mat både för kvällen och två dagar frammåt. Livet är skönt och jag tycker om min mamma. Ett smärre mirakel! jag har inte känt att jag tycker om mamma sedan jag var litet barn. Vi har en mysig filmkväll stillsammans över en flaska rött vin. Vinet smakade förfärligt, men jag sa inget för hon tycktes njuta av det hon hade. Under natten sover ja gott och drömmer jag om hur jag går på roliga fester tillsammans med folk jag för länge sedan glömt. Det undermedetna i mig kokar än!

Jag vaknar av att mamma masserar min hårbotten och säger
att hon ska åka till Herrljunga över helgen. Vi kramas hej då,
och jag ligger kvar en stund och tittar ut på vår trädgård i solskenet.
På marken känns det som höst, men solen skiner som att det är vår...






Här slutar i princip allt underbart. Jag ringer runt lite och kollar vad min vänner gör som är kvar i stan. Det är inte direkt någon som känner för att göra nått i denna sömniga håla. Hur som helst skulle de alla höra av sig frammåt kvällen så vi skulle kunna käka en pizza eller se på film.. Ingen ringde. När jag senare checkar läget så har några av dom dragit till en fest. Nämen tjaa! Rätt knäckande, men antar att jag kanske inte är den roligaste de känner.
Jag tar bilen på en tur för att kolla in stan lite, även om jag redan innan att jag inte kommer se nått av värde. Bilens motor slockanar och jag går ut på piren. När jag kommer till spetsen sätter jag mig där på kanten och hör några fulla drägg hojta och skrika pubertalt. Molnen täcker månen, men ljusen från fyrarna speglas ändå vackert i vätterns vatten. Nu vet jag varför jag hatar detta jävla stället, varför jag är så rastlös när jag är här, men också varför jag faktiskt kommer tillbaka då och då. Jag behöver träffa min familj, och lite då och då påminnas om varför jag lämnade all skit jag vuxit upp med här, och startade upp en nytt i Göteborg där jag är lycklig. För jag är så jävla lycklig! Bara inte när jag är här.

 
∞
Σ Χ(0.45e^n-2) → Η(z)?
ⁿ⁼⁰

När jag gick på bussen imorse fanns det inte så många sittplatser kvar, men jag fick en vid en av dörrarna. Mellan den platsen jag satt på och dörren fanns ett plexiglas. Eftersom jag inte var på topp utan mitt morgonkaffe så lutade jag mig mot glaset. En hållplats senare stiger en blond tjej ombord. Hon tittar sig om och ställer sig sedan lutande mot andra sidan plexiglaset. Direkt kunde jag, genom glaset, känna hennes närhet. Jag undrar vad det är som gör att man kan känna en annan persons närhet genom föremål. Jag vill kalla det aura. var det hennes aura som var extra stark kanske? När sedan de två som satt vid min plats hoppade av gick tjejen och satte sig vid mig, och trotts min täppta näsa kunde jag känna doften av henne. Doften av henne gjorde mig verkligen på humör. Jag kunde bara genom att känna doften av henne känna att jag skulle trivas med henne. Tyvärr var nästa stopp där jag skulle av och det var inte mycket att göra mer än att utbyta ett kort sekund av ögonkontakt med henne och sedan skynda mig vidare till lektionen. Nu i efterhand ångrar jag lite att jag tog upp ett samtal med henne och bara strunta i att hoppa av. Borde man inte vara mer spontant social i vardagen och inte vara så jävla svensk?

Nej jag känner ingen ånger. Jag vet att vissa ser mig som en elak kille till synes utan medkänsla eller ånger. Nej jag känner inte någon ånger. Säkerligen är det bara tjejer som jag mött som mer än vänner som påstår att jag är det. Vad jag kan komma på så är det bara en tjej jag varit romantiskt involverad med som inte har hatat mig. Visserligen hade hon nog aldrig några känslor för mig. En sak som förundrar mig är dock vad jag gör för att de här tjejerna ska hata mig. En sak är dock klar, jag känner varken ånger eller något annat för dom. Inte hatar jag dom. Min bror som spenderade två veckor här hos mig i götet berättade en kväll om hur har träffade tjejer, men att han stressar genom livet med skyddslappar för ögonen och bara springer förbi. Vi pratade också endel om hans svårigheter att släppa någon nära inpå livet. Rätt som det var så började vi prata om hur det var med mig egenterligen, och allt eftersom märkte jag tendenser på hur jag hindrade andra att komma nära mig på ett ralationsmässigt plan. Vänner öppnar jag upp för direkt, men de personer som finner mig aktraktiv smiter jag gärna ifrån. Rätt som det var utbrast min bror "Ofan, jag som trodde jag hade höga krav på tjejer!" Det gick upp för mig att jag verkligen borde vara mer emetionellt öppen för nya personer i mitt liv. Efter våra kvällar tillsammans har jag verkligen ändrat min syn på det mesta gällande realtioner.. Att bara ha någon där att prata med på det där speciella sättet som man bara gör med någon som man är kär i. Att få känna någon annans kroppsvärme i sängen nån gång då och då är ovärdeligt. Jag saknar verkligen min bror att prata med innan jag somnar, och hans hund som kryper ned i min säng brevid mig och ger mig värme om natten..