hal

När jag gick på bussen imorse fanns det inte så många sittplatser kvar, men jag fick en vid en av dörrarna. Mellan den platsen jag satt på och dörren fanns ett plexiglas. Eftersom jag inte var på topp utan mitt morgonkaffe så lutade jag mig mot glaset. En hållplats senare stiger en blond tjej ombord. Hon tittar sig om och ställer sig sedan lutande mot andra sidan plexiglaset. Direkt kunde jag, genom glaset, känna hennes närhet. Jag undrar vad det är som gör att man kan känna en annan persons närhet genom föremål. Jag vill kalla det aura. var det hennes aura som var extra stark kanske? När sedan de två som satt vid min plats hoppade av gick tjejen och satte sig vid mig, och trotts min täppta näsa kunde jag känna doften av henne. Doften av henne gjorde mig verkligen på humör. Jag kunde bara genom att känna doften av henne känna att jag skulle trivas med henne. Tyvärr var nästa stopp där jag skulle av och det var inte mycket att göra mer än att utbyta ett kort sekund av ögonkontakt med henne och sedan skynda mig vidare till lektionen. Nu i efterhand ångrar jag lite att jag tog upp ett samtal med henne och bara strunta i att hoppa av. Borde man inte vara mer spontant social i vardagen och inte vara så jävla svensk?