hal

Det känns så skönt att ha mamma här i stan. Vi har haft en bra dag tillsammans. Det började med lite fika hemma hos mig var under vi pratade om livet och jag fick berätta saker om mig själv och hon ville veta mer. Det var väldigt länge sedan någon verkligen intresserade sig för mitt liv. Hennes telefon ringde och vi gick ut i regnet för att gå i affärer med hennes syster. Även detta var ytterst trevligt, även om vi gick i en del tantbutiker. Efter en tid gick vi till en resturant där Mira och Olof väntade på oss. Grekiskt. Tobbe och Emelie kom efter ett tag också. Där satt vi i några timmar, förrätt och varmrätt.. Maten var jättegod och intressant. Vi beställde in en kalasmåltid för väldigt mycket pengar. Efter det gick vi till Christian och Lisa, då de ville bjuda på efterrätt. Väldigt fin lägenhet de har.  Ugnsvärmda frukter med vit choklad och kokos, till det glass och kaffe. Frammåt slutet av kvällen gick var och en hem till sig, och mamma följde med mig hem. Där satt vi och tittade på film samtidigt som hon masserade mina hårda axlar. Snacka om lyxkväll!

Det är för sådana här kvällar jag önskar att jag hade en kamera, så jag kunde föreviga dom. I minnet kommer kvällen stanna ett tag, men rätt snart glömd..

Mamma har åkt hem.

Nu orkar jag plugga fram till jul.

Detta är nog den bästa bilden som är tagen på mig. Det var precis innan min kusins bröllop. Det var under en tid jag hade allt man kan begära och jag var lycklig. I stort alla andra kort så är det nått konstigt jag gör eller så är ljuset bara dumt. Helt klart är detta kortet en favorit.


Så när jag låg på min säng vid 1tiden och kämpade med att somna hör jag hur min granne går in på våran gemensamma toalett och startar duschen. "Herregud, kunde hon inte ha duschat lite tidigare?". Efter ett tag hör jag hur hon har börjat nynna. Duschen stängs av och nynnandet gick över till en lugn stämma som sjöng någon fin låt. Plötsligt fick man lite mer förståelse för henne. Hon sjöng trotts allt med  en lycka bara de som har allt de begär äger.

Det är inte första kvällen det händer. Snarare har det varit såhär den senaste veckan. Jag ligger på rygg och stirrar upp i taket. Under täcket är det lagom varmt och riktigt mysigt. Ändå ligger jag där vaken och kan inte sova. Jag lägger mig på sidan och ser att mitt högsta fönster är helt perfekt placerat för att jag ska kunna ligga i min säng och titta ut på himlen utan att se någon av huset på andra sidan innergården. Här skulle jag kunna somna in när det är stjärnklart genom att bara kunna ligga och titta ut. Men det är inte stjärnklart. Allt som syns är bara gråa moln.

Fönstret hjälper inte, det är för många tankar som tävlar i huvudet. Tankar om min katastrofala ekonomiska situation, tankar om skolans ämen, men framför allt tankar över min sociala sits.
Under en lång tid har det varit det faktum att jag inte haft någon som gjort att jag kunnat fokusera mig på och haft motivation till skolan. Nu har motgångarna i skolan satt fart tankarna vad jag verkligen vill göra med mitt liv, och jag inser att jag har tappat bort gnistan. Jag tror jag tappat bort mig själv på vägen och inte riktigt vet vem jag är. Samma sak som fick mig att studera hårt får mig nu att ifrågasätta allt.

Vad vill jag egenterligen göra?




^{Såhär såg det ut för 2 år sedan den 21/11.}


Trots allt så ser gänget i skolan efter mig. Det är skönt att ha dom där, och jag tvekar inte en sekund på att fortsätta utbildning även om det finns en massa plötsliga tankar om förändring.

Det som till slut lockade John Blund var tankar på en sommar som litet barn.

Vi möttes igen. Det slog gnistor om oss och vi tycke om varandra på riktigt. När jag tittar på henne ser jag  vad jag en gång såg hos henne. Hennes vackra mörka hår som faller ned över axlarna, hennes charmiga leende som alltid får mig att le, och hennes ögon som när hon ser på mig bubblar av liv. Hon håller sig hela tiden nära mig och är mysig. Det verkar vara en sport för hennes några år yngre bror att hela tiden försöka störa oss.

Några av hennes kompisar kom hem till henne. 3 roliga killar med mycket energi. Tydligen är det dags för  en maskerad och fest. Vi får skjus av någon medelålders kvinna i en röd yaris till ett ställe där man kan spela billjard med mera. Alla är på väldigt bra humör och flaskor skålas med. Det är nog större än bara en maskerad, snarare en parad. För vid ett tillfälle senare när vi går ut på en hög balkong för att få en privat stund är hela staden fylld med folk som firar. Allt går i rött och svart.

Vi möter Carro med hennes gäng på någon gata i villervallet. Hon hälsar glatt och berättar om ett ställe där man måste ha ett lösenord för att komma in. Rättare sagt, man kan ge dörrvakten ett lösenord som han sedan släpper in folk som har. Men man ska inte använda lösenordet "bug". Man kan undra, vad händer om man ger vakten lösenordet bug. Det gjorde jag, och helvete brakade lös. Folk i kön till stället började prata högljudt. Några frågade mig vem jag ropade bug åt. Jag pekar bara på dörrvakten och säger "honom". Vidare höga diskutioner. Folk frågar igen, Irriterat säger jag att det var till vakten vid dörren. Vakten bara flinar. Folket ropar att det inte är någon där. Då tränger jag mig fram til vakten, lägger min hand på hans axel och säger att det är han. Folket tittar förskräckt på mig och säger att det inte är någon där. Men jag kunde samtala med vakten även om ingen annan såg eller hörde honom.

Allt blir jobbigt. Nu harjag insett att jag är schizofren och att jag bara levt i en fantasivärld. Ett ljud kommer från min mobil och jag kollar på den. 7 nya meddelanden. Två av dom är från flickan jag spenderat kvällen med, eller är det bara som jag tror? Inbillade jag mig bara att vi hittat tillbaka? I det första smset står det "varför skriver du så? jag är hemma" i det andra står nått om att hon har mina bilnycklar.. Ett sms från carro också, men jag orkar inte läsa det. jag sätter mig ned i snön på en bilparkering. En kvinnlig polis frågar om jag behöver hjälp. Det enda jag kommer på är att hon kan hjälpa mig hitta  min bil, men den är inte där på parkeringen. "Det är inte allt för ovanligt att bilar försvinner vid den här högtiden.."

På nått sätt hade min väckarklocka hoppat fram två timmar. Jag vaknar och kollar på klockan. Jag visste att den skulle vara mycket eftersom jag var uppe sent kvällen innan. Sömningt ser jag hur klockan är 1254.
"VA FAN?!"

Jag rusar upp för att hinna iaf tvätta av ansiktet och se till att välja lite nya kläder. När jag sedan tar på mig min armbandsklocka ser jag att det slår precis 11. Kollar mobilen. Samma sak där. Går bort till väckarklockan. den är 1300. Har jag ställt om en klocka i sömnen? För det behövs att man stänger av att den ska synkas med radiovågor, och klicka minst på alla knappar 5 ggr.

Ibland händer det bara..

Mobilen ringer. Jag stänger av den.
Väckarklockan i fönstret ringer. irriterat går jag med snabba steg fram till fönstret och stannar till.
Där ute är det vinter. Hela innergården är täckt av snö och det var riktigt ljust ute. Det hade inte fallit en snöflinga inatt när jag la mig för att sova, så jag var lite förvånad.

Ytterdörren öppnas och jag går ut in en vägg av kalluft. De personer som stog ute på gatan måste fått sig ett gott skratt då jag krampaktigt kröp ihop och uttryckte nått som lät som "helvete...."
När jag väl fått upp värme nog att gå till hållplatsen känner jag en välbekant doft.
Doften av vinter. Riktig vinter. Men även nått annat finns i luften. Jag ler för mig själv och tänker på de gånger jag känt det tidigare. Inte förvånar det att den kommer till mig nu, för det är den tiden på året jag blivit kär då jag varit kär. Dessutom, det är ju den traditionsenliga pubrundan imorgon och då träffar jag garanterat nya människor att tycka om.


Äntligen har jag kommit igång med 3Ds igen. Övar och övar.