hal

Jag försöker att andas djupt, men det är som lungorna är halva.
Jag försöker få kroppen att slappna av, men den spjärnar emot som jag vore i en boxningsmatch.
Jag försöker att tänka rätt och lätt, men mina tankar går fortfarande helt fel.
Det finns en puke som vuxit sig stor i mig. Allt den gör är hat.
Vad hände? Ansågs jag inte vara snäll en gång?
Mest hatar nog puke'n mig själv trotts allt.







Dåliga dagar har vi alla. Allt jag ville var att komma hem till lägenheten, så varför var det tvunget att vara så jävla fullt tåg med näst intill idioter ombord? Bland grisarna fanns det pärlor dock. Snett mot mig satt en väldigt vacker tjej. Det var hennes ögon som var det första jag såg när jag gick på vagnen. Hon betraktade mig när jag gick mot henne. 
När jag satt mig ned tittar jag runt lite i vagnen, och lägger märke till att jag slagit mig ned mitt emot en annan vacker tjej. Mörkret ute gjorde att fönstren fungerade som speglar. Ett tag satt vi och tittade på varandra där. Resten av resan satt vi och iaktog varandra lite försiktigt.  Jag tänkte skriva en lapp ur mitt block med texten "Ring det här nummret imorgon efter 19 om du är intresserad" och smyga till henne, men jag var för feg. Som vanligt.

Nu kommer jag aldrig veta vem hon var.