hal

Nej jag känner ingen ånger. Jag vet att vissa ser mig som en elak kille till synes utan medkänsla eller ånger. Nej jag känner inte någon ånger. Säkerligen är det bara tjejer som jag mött som mer än vänner som påstår att jag är det. Vad jag kan komma på så är det bara en tjej jag varit romantiskt involverad med som inte har hatat mig. Visserligen hade hon nog aldrig några känslor för mig. En sak som förundrar mig är dock vad jag gör för att de här tjejerna ska hata mig. En sak är dock klar, jag känner varken ånger eller något annat för dom. Inte hatar jag dom. Min bror som spenderade två veckor här hos mig i götet berättade en kväll om hur har träffade tjejer, men att han stressar genom livet med skyddslappar för ögonen och bara springer förbi. Vi pratade också endel om hans svårigheter att släppa någon nära inpå livet. Rätt som det var så började vi prata om hur det var med mig egenterligen, och allt eftersom märkte jag tendenser på hur jag hindrade andra att komma nära mig på ett ralationsmässigt plan. Vänner öppnar jag upp för direkt, men de personer som finner mig aktraktiv smiter jag gärna ifrån. Rätt som det var utbrast min bror "Ofan, jag som trodde jag hade höga krav på tjejer!" Det gick upp för mig att jag verkligen borde vara mer emetionellt öppen för nya personer i mitt liv. Efter våra kvällar tillsammans har jag verkligen ändrat min syn på det mesta gällande realtioner.. Att bara ha någon där att prata med på det där speciella sättet som man bara gör med någon som man är kär i. Att få känna någon annans kroppsvärme i sängen nån gång då och då är ovärdeligt. Jag saknar verkligen min bror att prata med innan jag somnar, och hans hund som kryper ned i min säng brevid mig och ger mig värme om natten..