hal

Dörren smäller jag igen. Jag stänger av mobilen och kastar den på sängen, sedan packar jag upp min laptop ur väskan och lägger den brevid. Ur gaderoben tar jag snabbt ett par sockor, ett par kalsonger och en varm tröja. Snabbt skyndar jag mig ned till förrådet och på vägen snappar jag upp en skiva med sommarmusik och nycklarna till 745an ur nyckelskåpet. I förrådet tar jag tältet och kastar fort in i bilen. När jag sätter mig i förarsätet andas jag tungt ut och sätter i skivan med Lars Winnerbäck - Elden. Sommarkänslan kommer över mig när jag kör ut från gården även om regnet slår lätt mot rutan och himlen är täckt av grå moln. Helt utan destination kör jag ut på landsvägen. Jag kör bara helt sonika rakt fram, dit vägen leder. Lars röst smeker mina trötta öron tills jag hittar en avtagsväg jag aldrig kört in på. En bit in hittar jag en fin dunge där jag slår upp mitt tält. Här ute hör inget annat än uvens ropande. Jag går genom dungen och kommer fram till en liten sjö. Det är svårt att inte tänka på reklamen för Loka "det är nått visst med källan i bergsslagen", för här var det verkligen magiskt. Jag kan nästan höra hur en enkel vattendroppe faller från ett grässtrå ned i vattnet. Här stannar jag i två, tre dagar.