Det var första dagen på hösten
Jag sitter på fiket på hörnet. jag sitter där på en hög stol i fönstret med en varm kopp svart kaffe. Hatten och min svarta kavaj ligger båda blöta brevid mig. utanför fönstret springer människor fram och tillbaka i spöregnet. Där är en tjej, kanske 10 år, som hoppar mellan vattenpölarna med sina små ben. Hon ser ut att ha lite kul iaf. Alla andra är så rädda för att bli blöta att de går rakt över pölarna med ansträngda ansikten.
Här inne i caféet är det lugnt. det är snudd på hissmusik som spelas tänker jag precis innan signaturen för lugna favoriter kommer. låten som spelas sedan skapar nostalgikänslor i magen på mig. borde jag hata denna låten? jag är inte säker, men jag faller in i tankarnas värld ett tag tills doften av nytt kaffe når min näsa. Helt utan att jag märkt det har en kille i 25årsåldern kommit in på caféet, beställt en kaffelatte och en smörgås, samt satt sig ned en bit ifrån mig vid fönstret. han tittar åt mitt håll ett tag. lite trött tittar jag tillbaka. han ler och gör en hälsningsgest mot mig. jag är helt säker på att jag inte sett honom tidigare. Okej, han ser schysst ut så jag hälsar lite slött tillbaka. ett litet tag verkar det som han ska flytta till stolen brevid mig, men han ångrar sig. Där sitter vi med var sin kaffe och tittar ut i regnet ett tag.
Efter en stund känner jag ett starkt röksug. det vore så skönt med en cigarett medans jag sitter i fönstret hemma och tittar ut i det grå vädret i värsta film noir-anda, men jag känner att jag inte orkar gå bort till 7eleven i regnet och köpa några. När jag väl reser på mig säger jag adjö till killen brevid och går ut i regnet igen. det är inte kallt ute, mer en kylig känsla. hösten börjar komma nu, och jag längtar. jag längtar efter att se träden få färggranna löv. jag längtar efter att bara ta det lugnt i soffan med en kopp varm choklad efter att varit ute på en lång prommenad bland löven. Men framför allt längtar jag efter någon att dela hösten med. Att höra ett underbart skratt när jag drar nått dåligt skämt. Någon att laga imponerande god mat till. Någon att göra spontana besök hos, och ringa på kvällen för att säga god natt.
Jag tittar upp. Jag har inte gått hem. Istället står jag inne på centralen och framför en stor monitor. Jag ser tåg gå mot oslo, kalmar och sthlm. En kort stund funderar jag över att bara köpa en biljett nånstans, where ever, sedan tar förnuftet fånga på mig igen. jag har ju fan tenta imorgon och massa ansvarstaganden i skolan. Än en gång börjar jag röra mig hemmåt. När jag går över drottningtorget regnar det inte så mycket längre och längre fram kan jag till och med se lite blå himmel. Den sista biten hem tänker jag bara på hur bra jag faktiskt har det här. det känns som att jag har allt, allt utom känslan av attraktion till någon som faktiskt får mig att känna mig mindre ensam. Kan det vara så att jag helt enkelt bara ser för lite kärlek här i götet? Jag bestämmer mig för att det är så, låser sedan upp ytterdörren och går in.
Här inne i caféet är det lugnt. det är snudd på hissmusik som spelas tänker jag precis innan signaturen för lugna favoriter kommer. låten som spelas sedan skapar nostalgikänslor i magen på mig. borde jag hata denna låten? jag är inte säker, men jag faller in i tankarnas värld ett tag tills doften av nytt kaffe når min näsa. Helt utan att jag märkt det har en kille i 25årsåldern kommit in på caféet, beställt en kaffelatte och en smörgås, samt satt sig ned en bit ifrån mig vid fönstret. han tittar åt mitt håll ett tag. lite trött tittar jag tillbaka. han ler och gör en hälsningsgest mot mig. jag är helt säker på att jag inte sett honom tidigare. Okej, han ser schysst ut så jag hälsar lite slött tillbaka. ett litet tag verkar det som han ska flytta till stolen brevid mig, men han ångrar sig. Där sitter vi med var sin kaffe och tittar ut i regnet ett tag.
Efter en stund känner jag ett starkt röksug. det vore så skönt med en cigarett medans jag sitter i fönstret hemma och tittar ut i det grå vädret i värsta film noir-anda, men jag känner att jag inte orkar gå bort till 7eleven i regnet och köpa några. När jag väl reser på mig säger jag adjö till killen brevid och går ut i regnet igen. det är inte kallt ute, mer en kylig känsla. hösten börjar komma nu, och jag längtar. jag längtar efter att se träden få färggranna löv. jag längtar efter att bara ta det lugnt i soffan med en kopp varm choklad efter att varit ute på en lång prommenad bland löven. Men framför allt längtar jag efter någon att dela hösten med. Att höra ett underbart skratt när jag drar nått dåligt skämt. Någon att laga imponerande god mat till. Någon att göra spontana besök hos, och ringa på kvällen för att säga god natt.
Jag tittar upp. Jag har inte gått hem. Istället står jag inne på centralen och framför en stor monitor. Jag ser tåg gå mot oslo, kalmar och sthlm. En kort stund funderar jag över att bara köpa en biljett nånstans, where ever, sedan tar förnuftet fånga på mig igen. jag har ju fan tenta imorgon och massa ansvarstaganden i skolan. Än en gång börjar jag röra mig hemmåt. När jag går över drottningtorget regnar det inte så mycket längre och längre fram kan jag till och med se lite blå himmel. Den sista biten hem tänker jag bara på hur bra jag faktiskt har det här. det känns som att jag har allt, allt utom känslan av attraktion till någon som faktiskt får mig att känna mig mindre ensam. Kan det vara så att jag helt enkelt bara ser för lite kärlek här i götet? Jag bestämmer mig för att det är så, låser sedan upp ytterdörren och går in.
Kommentarer
Trackback