hal

Stämplarna på mina händer vitnar om att jag varit på en hel del krogar ikväll. Hela kvällen har jag haft vänner som dragit mig fram och tillbaka mellan pubarna. Jag måste medge att
 jag är trött. Om man tänker sig en en gammal brygga vid en lugn å som sakta rinner mellan husen utmed ned till havet, där vattnet rinner ut för att om miljontals år falla tilbaka på torra land. Då är jag en av de vattendroppar som faller mot björklöven på hösten för att sedan följa med ut i havet. Alltid så sent man kan utan att betraktas som  en vacker, men iskall kreation som en snöflinga.

Jag tittar på det missfärgade cerisa bandet som ligger en bit bort på skrivbordet. Det är så mycket mer än bara ett gammalt cerist band. Bandet har legat i min väska sedan jag började på chalmers. Det för med sig minnen om en nollning fyllld av aktiviteter och osäkerhet. På den tiden var man ny i stan och man sökte forfarande de kompisar man ska umgås med resten av utbildningen. Nu har jag en massa kompisar som nästan tävlar om att få min uppmärksamhet. bara att det är bara under speciella tidpunkter som till exempel chalmers pubrunda.


Jag lovade mig själv en sak i början av kvällen. Rent statestikmässigt tror jag att de flesta vet vad jag lovade. 1/7 skulle rakt ut säga vad det handlar om, om man sa "säg ett ord oscar skulle säga på en fest med alkohol i kroppen". Svaret "DU är den enda blochndin jash någonsin funnit atraktiv" är fel.

Nu är det länge sedan jag hörde nått från min gamle vän, kan det vara så att min gamle vän glömt mig? Neej, det tror jag inte. Jag är snygg, bäst och vackrast, vem skulle glömma mig va? fånig tanke.

slack och smack så somnade jag.