Rent prat, önskan efter lyrik
Jag är så trött på allt.
För ett tag trodde jag det. Frida visade mig att jag faktiskt inte alls är det. Hon tog sig tid och pratade med mig.
Det är väldigt vad vi stressar runt nu för tiden. Aldrig har vi tid att stanna upp och verkligen prata med våra vänner.
Jag var bara trött på allt för att ingen verkligen lyssnade till mig. Eller kanske ska man säga: trött för att ingen fick mig att prata om det jag verkligen behöver prata om. Det handlar inte om kärlek och drama. Nej, det handlar om hur man ska tackla vardagen och känna gemenskap med andra runt omkring.
Jag tror just Frida kunde känna just detta, hon visste vad som skulle sägas. Det var inga vanliga "det där fixar du!". Den meningen är det samma som att svara "Jag uppfattade att du pratade till mig, men jag bryr mig faktiskt inte" när någon pratar om sina problem.
Under många års tid har jag haft min vän där på nätet som jag pratat om allt med, men efter ett antal krashade relationer bestämde hon sig för att minska sitt pratande med mig. Jag vet visserligen inte hur det var, men strax efter att hon skaffat pojkvän slutade hon prata med mig. Antar att hon var trött på att längta efter mig medans hon var med andra (Alltid med glimten i ögat, men med viss sanning bakom det). Det fungerade, den relationen varade mycket längre än tidigare.
"Nej, inte hon igen" var inte en allt för ovanlig tanke i slutet av sommaren. Med tiden blev det en vana, utan att jag märkte det, att prata med henne varje dag. Vi pratade inte om nått speciellt, vi bara pratade. Med viss distans skulle jag kunna säga att hon var en av mina närmaste vänner helt utan att jag tänkte på det. Hon såg till att jag mådde bra genom att få mig att prata om vardagen.
För att kanske summera ihop allt till en slutsatts så kan jag säga: Det spelar ingen roll om man har en massa vänner om det inte är så att man har någon av dom som man kan prata med.
För ett tag trodde jag det. Frida visade mig att jag faktiskt inte alls är det. Hon tog sig tid och pratade med mig.
Det är väldigt vad vi stressar runt nu för tiden. Aldrig har vi tid att stanna upp och verkligen prata med våra vänner.
Jag var bara trött på allt för att ingen verkligen lyssnade till mig. Eller kanske ska man säga: trött för att ingen fick mig att prata om det jag verkligen behöver prata om. Det handlar inte om kärlek och drama. Nej, det handlar om hur man ska tackla vardagen och känna gemenskap med andra runt omkring.
Jag tror just Frida kunde känna just detta, hon visste vad som skulle sägas. Det var inga vanliga "det där fixar du!". Den meningen är det samma som att svara "Jag uppfattade att du pratade till mig, men jag bryr mig faktiskt inte" när någon pratar om sina problem.
Under många års tid har jag haft min vän där på nätet som jag pratat om allt med, men efter ett antal krashade relationer bestämde hon sig för att minska sitt pratande med mig. Jag vet visserligen inte hur det var, men strax efter att hon skaffat pojkvän slutade hon prata med mig. Antar att hon var trött på att längta efter mig medans hon var med andra (Alltid med glimten i ögat, men med viss sanning bakom det). Det fungerade, den relationen varade mycket längre än tidigare.
"Nej, inte hon igen" var inte en allt för ovanlig tanke i slutet av sommaren. Med tiden blev det en vana, utan att jag märkte det, att prata med henne varje dag. Vi pratade inte om nått speciellt, vi bara pratade. Med viss distans skulle jag kunna säga att hon var en av mina närmaste vänner helt utan att jag tänkte på det. Hon såg till att jag mådde bra genom att få mig att prata om vardagen.
För att kanske summera ihop allt till en slutsatts så kan jag säga: Det spelar ingen roll om man har en massa vänner om det inte är så att man har någon av dom som man kan prata med.
Kommentarer
Trackback