hal

Det har varit torka på bra serier ett tag nu. De bra som jag jag tidigare har följt är alla i någon form av uppehåll. Lost är antagligen den enda som det kommer nya avsnitt av nu. Jag saknar att titta på BSG, Dexter, heroes, CSI och ugly Betty. När ska det komma nya avsnitt?!

Dessutom gäller det samma filmscenen. Det var länge sedan jag någon riktigt bra film. Den senaste jag såg var gjord på ett spel, så då utgår man redan från början att den ska vara dålig. Men det var inte den här! Hitman var en riktigt underhållande och bra film med tanke på att den bygger på ett datorspel. Det kändes som att mycket var "lånat" från dark angel. I början var jag lite osäker på om det inte var "Dark Angel - The movie" jag satt mig ned för att se. Det var exakt lika filmfrekvenser om ett hem för oönskade barn, där de blev tränade att bli mördare. De fick streckkoder intatuerade i nacken och några försökte fly för att bli jagade av hundar och vakter som skjuter ned dom. I övrigt var det em bra film, tidvis lite tunn. Man skulle kunna säga att det kändes som ett pilotavsnitt för en ny serie. En serie jag gärna skulle titta på. Jag vill se fler mord av Hitman, jag vill se fler konspirationsteorier med dubbelgångare och politiskt krig.

Ge mig nya, bra serier och ge mig det nu!

jag tänkte att det kanske är dags att börja önska mig, och oss lite ny materia hemmet. Även om jag är förespråkare för en jul med enbart julklappsspelet så kan jag ju ändå låta folk veta vad jag önskar mig.

• en Xbox 360. Eftersom denna är så dyr, vore det kanske bra att få vara delägare med tobbe.
• Lagom stor kaffekvarn från Njuta.
• Matberedare
• singstar eller buzz till ps2

Med detta vill jag säga att det inte är mycket jag saknar, detta är verkligen lyx för en som redan har det lyx.
Det jag egentligen behöver är väl pengar. Pengar eller ett jobb som drar in pengar.

Jag märkte inte direkt av skiftet mellan tonåring och vuxen-världen, de skiftade som inlandsisen. Nått tungt och kallt drog långsamt av det kala landskapet som glatt njöt av solen. Allt eftersom tiden gick så blottades mer av landet och till slut var isen borta. Allt skedde gradvis. En stor förändring under lång tid. Jag kände aldrig riktigt skiftet, en dag kände jag mig bara inte tonåring längre.

Nu är ännu en förändring på väg. Alla vet nog vad jag tänker på. 35an ska säljas. Först nu blir det påtagligt. Nu när hösten kommer och mina årliga höstprommenader sker oftare. Jag går här i kungälv bland träd vars löv börjar färgas i höstens färger, när jag tänker mig till hjo och mina prommenader där. Då måste jag medge att jag saknar Hjo. Att gå där på vägarna medans löven faller av träden och lägger sig över vägen som en matta som livets konstnär spillt sina akvareller på. Vidare dagdrömmer jag mig bort till när hela familjen är i 35an och virrar runt för att sedan dricka kaffe tillsammans på terassen under filtar och tjocka jackor..

Vad jag än tänker på så far tankarna tillbaka till 35an.

Och nu kan jag känna att jag verkligen träder in i vuxenlivet. Denna gången när jag åker till Hjo kommer vara sista gången jag åker "hem". Sista gången jag åker till 35an.. Alla gånger efter det kommer jag bara åka till Hjo för att hälsa på. Gatorna jag en gång ägt kommer jag då gå på som gäst. Mitt hem kommer då enbart vara i gbg/kungälv.

Här börjar den nya epoken i vårat liv.

Nu kanske det kan tros att jag ska skriva om att jag tagit ett mer än långt uppehål här bloggen, men det skulle inte jag tro.

Det är verkligen helt sjukt svårt att hitta ett jobb. Men man kan ju alltid ligga i lite hårdare än vad man gör just nu. Jag går med CV och med ett dödande leende ut till företag och affärer för att göra promotion för mig själv, men inte fan vill de ens ha CV eftersom "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats. Du går in där, fyller i kontaktuppgifter så hör vi av oss till dig". Denna replik verkar läras ut inom hela den komerciella världen, för det spelar ingen roll om det är kexfabrik, ICAlager, olika teknikbutiker, leksaksaffärer, mackar, postföretag och möbelvaruhus. ALLA säger exakt samma mening. Efter ett par ställen kan man själv avsluta deras mening när de säger "Vi tar bara in ansökningar via våran nätplats..."..

Hur som helst så blev jag kallad till intervju på city mail i tisdags. De är de enda som svarat nått över huvudtaget. Till en början gick allt bra och det kändes som att det var möjligt att jag kanske skulle kunna få jobb där.. Sedan kom testet. En mardröm bestående av en massa spalter med namn där man skulle på 10 minuter hitta skillnader i stavelser och adresser och siffror. Rent sagt usla poäng av mig och jag kunde inte få jobbet.
Jag åkte hem, tappade upp badkaret och satte på lite avslappningsmusik. Sedan sjönk jag ned och blundade i badkaret. Efter en stund lägger jag märke till en liten mörk skepnad som står och tittar på mig. Öppnar ögonen och där står min katt och tittar fundersamt på mig. När hon ser att jag lever doftade hon lite på blombladen jag har karet och springer sedan mot dörren medans hon tittar på mig. Blundar igen och sjunker bort i tankarna. Vaknar av att en katt slår med sina små tassar på mitt knä där dom står upp ur vattnet. Busigt galopperar mimmie åter mot dörren. Hon är söt hon.

Det är bara att söka vidare, ge inte upp bara!

Dörren smäller jag igen. Jag stänger av mobilen och kastar den på sängen, sedan packar jag upp min laptop ur väskan och lägger den brevid. Ur gaderoben tar jag snabbt ett par sockor, ett par kalsonger och en varm tröja. Snabbt skyndar jag mig ned till förrådet och på vägen snappar jag upp en skiva med sommarmusik och nycklarna till 745an ur nyckelskåpet. I förrådet tar jag tältet och kastar fort in i bilen. När jag sätter mig i förarsätet andas jag tungt ut och sätter i skivan med Lars Winnerbäck - Elden. Sommarkänslan kommer över mig när jag kör ut från gården även om regnet slår lätt mot rutan och himlen är täckt av grå moln. Helt utan destination kör jag ut på landsvägen. Jag kör bara helt sonika rakt fram, dit vägen leder. Lars röst smeker mina trötta öron tills jag hittar en avtagsväg jag aldrig kört in på. En bit in hittar jag en fin dunge där jag slår upp mitt tält. Här ute hör inget annat än uvens ropande. Jag går genom dungen och kommer fram till en liten sjö. Det är svårt att inte tänka på reklamen för Loka "det är nått visst med källan i bergsslagen", för här var det verkligen magiskt. Jag kan nästan höra hur en enkel vattendroppe faller från ett grässtrå ned i vattnet. Här stannar jag i två, tre dagar.

"De där manchettknapparna blir jättebra! Tack så mycket, men nu måste jag dra. Jag ska möta Suphatra för att bli fotograferad vid domkyrkan om 40 minuter".

Jag lämnar Tobbe, Olof, Emelie och Mira vid valand för att springa hem och göra mig iordning. Tiden är pressad som det redan är när jag kommer på att jag måste ha en vit fluga också. Shit! Jag svänger förbi den där snobbaffären på hörnet hemma hos mig. Bingo! en perfekt fluga såg jag direkt, och fram med kreditkortet. Det var nog inte mer än 1 minut jag var där inne. Vidare hem, av med alla kläder och springer naken genom korridoren till duschen. Snabbt på med en handduk, fixa håret lite fresht och fotomodellaktigt som Suphatra gillar det. På med den hyrda frackskjortan, i med de fina bröstknapparna, i med de de schyssta manchettknapparna och god damn jag ser bra ut! Jag lägger märke till att jag fastnat vid spegeln där jag bara står och visslar åt mig själv. Nog med narcissism, pengar och biljett ska med. Bra! Men hur fungerar flugan nu då? Ingen tid att missa och jag springer lite smått ned för trapporna i huset. Men såklart har jag glömt min mobil, för varför ska man ha med en jävla mobil på balen? Såklart var det så att suphatra skulle ringa när hon var där.. en snabb suck, ett lätt luftjuck och en blinkning mot några som verkar vara väldigt intresserade äldre damer, och jag springer upp för trapporna till mitt rum igen. Suphatra var redan framme vid domkyrkan, så direkt ned igen.

Helt darrande kommer jag fram i solen framför domkyrkan där en massa par väntar.
Så plötsligt ser jag henne. Hon går där längst bort med ett leende som skiner med solen, en persikofärgad underbar klänning, hennes mörka hår var lockigt där de föll så underbart över hennes axlar och som körsbär på grädden satt en vacker orkidée i hennes hår. Efter ett tag ser jag att hennes kusin går brevid henne, och en bit bakom henne går kusinens pojkvän. Vi möts och byter komplimanger. Lite fummligt så hittar jag själv tekniken på hur en fluga ska sättas ihop. Äntligen kan jag börja lugna ned mig..

Suphatras kusin och kusinens pojkvän fick i uppgift att ta kort på oss. Det blev en del bilder allt.
Kortfattat kan man säga att de kort som suphatra blev bra på blev jag knasig på, och vice verca.


Då det verkade som alla hade kommit börjarde vi gå. Vi gick , men det var bara 3 personer som visste vart vi skulle. Vi gick till biljardpalatset där vi fick lite champagne och fick spela biljard i 2 timmar. Suphatra och jag hittade ett annat par som vi körde mot. Den tjejen och jag öppnade ett terror- och psykkrig mot varandra för att bli den som vann. Suphatra och jag vann med 4 - 2, så antar att jag var den bättre psykaren hehe..

Efter de två timmarna gick vi vidare, och även denna gång så var det bara 3 personer som visste vart vi skulle. vi gick till en spårvagnshållplats och hoppade på en abonerad gammal vagn. En sådan vagn som brukar gå till Liseberg. Vagnen åkte först upp mot valand och sedan mot korsvägen för att sedan åka förbi chalmers och stanna vid slottskogen. Så skönt avslappnat där alla finklädda gick hand i hand, par för par. Ingen som tittade på en, alla var lika vackra.

Vi kom fram till stället där vi skulle spendera kvällen. Ännu en fördrink och sedan gazpaso som förrätt, och en underbar champinjon-varmrätt. Till efterrätt var det någon lyxig form av kladdkaka. under desserten kom en stand - upkomiker och fick oss att skratta tills åtminsone jag grät.
Våra bordskamrater visade sig ha bott i thailand i 4 månader, så det var kvällens samtalsämne. Damen och suphatra satt och pratade på thai medans herren och jag försökte hänga med i konversationen.
borden försvann och det var dags för vals till livemusik. näst intill direkt kände jag hur mina vadmuskler höll på att dö!

efter ett tag kom iaf disco igång och då ägde suphatra dansgolvet, vi såg till att folk kom dit och dansade, så festfotograferna tog en massa bilder på oss där vi dansade runt.


mot kvällens slut gick vi hem med mycket ont i fötterna och med minnen som vi sent kommer glömma. det var verkligen en så perfekt bal det bara hade kunnat vara.

Nog är det så att jag återvänt till mina rötter gällande vad jag lyssnar på för musik just nu. Gene, James, Lars Winnerbäck, lost prophets, flaming lips, Goo goo dolls, Magnus Carlsson och Kent står på spellistan.

Kanske är det det vackra vårvädret som får mig att vilja lyssna på den mer poppiga och nostagiska musiken. När jag lyssnar på Lars winnerbäcks låt "att fånga en fjäril" minns jag sommarnätterna jag var ute och gick i den döda, men ack så vackra nattstaden Hjo. Där gick jag ensam genom staden med mammas cd-freestyle i fickan och lyssnade på blandmusik. Det var verkligen avslappnande att gå där i lugnet.

.. att gilla att laga mat igen. Mitt intresse för att laga god mat, laga nya rätter och förnya mina kunskaper har verkligen ökat rejält! Jag tycker det är kul att diskutera kryddning. Jag tycker det är kul att läsa recept. Som roligast är det när jag åker hem till henne, lagar nått nytt, tänder lite ljus och har allt klart när hon kommer hem från jobbet. Det leendet jag får från henne när hon står där i dörren gör all möda värd.

Hon får mig att gilla varje träningspass som ges. Joggingturer, sittups i skogen och all annan form av träning märks verkligen. Det gick snabbt från det att jag började bränna fett till det att jag började bygga muskler. först gick jag ned 2 kg för att bara ett tag senare gå upp motsvarande 2 kg av träning. Inte längre har jag den magen jag åmat mig över. Inte längre ser jag mig i spegeln efter en dusch och tänker att mina armar är för tunna i förhållande till resten av min kropp. Ändå har jag alltid setts som smal. jag börjar gilla min kropp. Nu startar jakten på tvättbrädan!

Framför allt så får hon mig att le av lycka på de mest konstiga tillfällen. Det är inte sällan som jag lägga märke till hur folk tittar på mig och ler, för att sedan inse att jag själv ler och utstrålar lycka.

Tidigare har låtar som "Leave your friends" av superswirls talat till mig nått enormt. jag har drömt om hur jag står framför micken med en gitarr på en nedsläkt scen. Spottlights tänds så att mitt band och jag är det enda som syns i lokalen. Jag ser inte ett dyft av den publik jag börjat spela för, men jag känner ändå hur texten jag har skrivit till musiken rör vid nått hos dom, och de tycker jag är ett underbarn som lärt mig spela gitarr så bra på ett år. Att jag lyckats samla ihop ett gäng som spelar så bra tillsammans. Att texten jag sjunger med så lugn stämma verkligen låter passionerad, för det är ju mitt liv jag sjunger om. Vid denna tidpunkten i mitt liv har jag totalt ändrat mitt liv. Jag gett upp allt hopp om en dataingenjörs-karriär, jag har sålt allt jag äger för att kunna köpa gitarren jag har med mig och biljetten till ett annat land, ett annat liv! Ett liv där jag ska börja ett helt nytt liv och viga det livet åt musiken.

Nästan direkt efter att jag kommit fram till det nya landet går jag in på en bar och där träffar jag en snubbe som senare kommer starta upp bandet med mig. Han är cool. Han har kontakter, och vi kommer bra överens direkt.
Jag får slagga hos honom några nätter. Under de nätterna sitter vi med var sin gitarr, massa cigaretter och flera flaskor whiskey.
Han lär mig hur man spelar gitarr, och jag lär mig väldigt snabbt. Tillsammans lyckas vi börja skriva på låtar.
Jag har en massa insperation, så jag står för det mesta av texterna.

Anledningen till att jag flytt landet och mitt gamla liv återspeglas i texterna jag sjunger på de gig jag får. Just låten "leave your friends" handlar om hur ens vänner kan svika en i samma period som det tar slut med tjejen jag kännt så mycket för. Det är smärtan inombords som driver mig vidare, och genom texterna i låtarna får jag utlopp för det som annars skulle driva mig till vansinne. Man kan helt klart se att den store Ryan Adams musik har haft ett stort inflytande på mig, för han är för mig låttexternas gud.

Men som sagt, musiken pratar inte på samma sätt till mig längre. Musiken från Ryan ser jag inte längre som ledsam, jag ser bara en låt. En låt jag kan tycka om att lyssna på, för Ryan gör riktigt bra musik.

För länge sedan när jag gjorde en resa upp till sthlm så satt jag med ett block och skrev ned allt jag såg framför mig när jag lyssnade på min färdmusik. musiken råkade vara nått av Pulps album. När jag kommit fram efter nära 2 timmars resa hade jag ett antal A4 nedkladdade med tankar och drömmar om musiken jag lyssnat på. Då var det så lätt! tyvärr har jag tappat bort blocket nu. Dock har jag ju kvar blocket med halvtaskiga deprimerande dikter om stjärnor och det kalla blå vattnet. Kul att läsa i efterhand, men lite ruskigt att jag ändå skrivit allt själv.

Musiken jag lyssnar på nu är mer dansant och fylle-vänlig. Jag ser en stor förändring i musiksmak från det att jag träffade tigern.

oh I miss my little thai girl. I don't like to wake up in the morning without my little thai girl. I want to hear her heart beat, beat hard as thunder.

Hur som helst så tycker folk att det är för sällan jag skriver nått här i bloggen. Anledningarna till att jag skriver sällan är många, bland annat tidspress och att jag faktiskt inte vet vad jag ska skriva eller hur man ska få det intressant.
Så nu tänkte jag skriva ned lite allt möjligt om vad komma skall.

På fredag drar min tiger med silvervingar och jag till Hjo. Det ska bli skönt med lite miljöombyte. Jag har planerat in lite saker som att ta en biltur runt stan och berätta lite vad som hänt här och där. Vi ska ta minst en prommenad i högaliden, titta på utsikten där, gå upp tidigt om morgonen för att njuta av solens första strålar. Sedan fick jag höra att Neverstore kanske skulle spela i hjo denna helgen, och om detta är sant kanske man tittar förbi där också.

Ska bli intressant att se vad som hänt i huset sedan jag var där senast. Ett nytt dushrum och nymålat kök, ja det kan bli intressant. Framför allt ska det bli kul att visa tigern det stället där jag växte upp.


Göteborg kan vara bra vackert på kvällen.. tyvärr är min mobilkamera så fruktansvärt dålig.. hade varit så underbart bra att ha en riktig kamera för att ta kort på profilerna av kranarna i solnedgången, då hade man kunnat se de mäktiga skuggor som syntes.

"Vi tar en prommenad" sa hon. En prommenad i slotskogen känns perfekt eftersom solen legat på hela dagen och det måste vara vårvärme ute. Yeah right! När vi kom ut på gatan var kylan påträngande och solen kunde inte ses på himlen nånstans. Vi trodde ju det var varmt! Inte ska en sådan petritess störa våra planer. "ska vi ta nått att äta innan?". pizzahut? naa.. Vi köper take away-sushi på stället intill och tar med till slotsskogen. Väl framme vid slotsskogen hittade vi en okej brygga vid vatten som vi slog oss till ro på. Snålvinden blåste iväg våra saker gång på gång, men vi höll ändå modet uppe och pratade om änder, det gråa vädret och allt folk som vandrade förbi.  Jag sitter där och tittar lugnt på henne. Jag diggar henne verkligen. När hon tittar på mig med sina underbart bruna ögon kommer jag till insikt, hon är det vackraste jag någonsin mött. Det var inte längre kallt, det var precis perfekt. Det var som i filmerna, tiden började gå långsammare och allt runt omkring försvann för en stund. Efter ett tag var det ändå dags att gå därifrån. Vi gick till säldammen för att timea perfekt när de skulle bli matade. Där gick vi runt i  slotsskogen och kollade på  alla möjliga djur. hand i hand genom parken, gick vi bara hon och jag. Ingenstans ville jag vara förutom just där jag var.

Hon gör mig lycklig! Enbart hennes hand mot min kind ger  en känsla av att vara oslagbar. Hennes röst när hon pratar med mig ger en känsla av kärlek. Hennes pussar gör mig stark. Hennes skratt smeker mina öron och ger mig lust att busa med henne. För mig är hon den enda.

Jag sitter med ryggen mot henne. Tjejen jag tog mod till mig och ringde dagen efter festen. Det är fakiskt en rolig historia hur jag hamnade här. En fredagkväll då jag var ute med en kompis på fest ringde en tjejkompis till honom och sa att hon skulle komma på festen. Jag tog telefonen från min kompis och började fyllesnacka om att jag hade träffat henne förut. Min kompis bara stog och skrattade. Ett tag senare när tjejkompisen inte kommit så fick jag ringa upp henne från min mobil då min kompis hade lite dåligt med pengar på sin.

Denna gången var det annorlunda. Rösten jag hörde i telefonen sade nått speciellt till mig. Det blev första gången vi pratade, och vi pratade tills hennes mobil dog. Lite besviken över att samtalet tagit slut så fort ringde jag henne igen  dagen efter för att precis komma på att hon kanske bara sa att mobilen dog för att sluta prata med mig.. Men jag fick ju faktiskt intrycket att hon tyckte om att prata med mig. Hon svarade och vi pratade på igen. Skönt, hon hade nog inte dissat mig. Hon fick mig att tro att hon bodde bland molnen och att hon hade vingar för att flyga upp dit. Lite smidigt fick jag henne att adda mig på msn genom att prata med vår gemensamma kompis.

Jag hade inte en aning om hur hon såg ut än. På msn skulle jag kunna se det. Senare på kvällen lagade jag mat med min laptop som musik-källa i köket. "Plopp, någon skriver till dig!". Hon var snabb med att slå på min webcam för att se på mig medans vi pratade. Hon verkade lite intresserad av att jag lagade riktig mat och inte bara värmde upp nått. Efter ett tags chattande bjöd jag in henne för att få smaka på min vegitariska kost dagen därpå.

Lite konstigt kändes det allt när vi gick mot varandra där på gatan. Nått som slog mig var hur hon gick klädd. De klädde henne riktigt bra! Visst, tjejer kan ha ett sinne för att ha snygga kläder, men den här tjejen kom gående med ett leende på läpparna och skrattade så smått.

Vi åt min mat som blev rätt så lyckad. Kan ni tänka er stekt haloumi i stark currysås med quinoa. mums.. Hur som helst såg vi på Rocky horror picture show. Hon reagerade som jag hoppades.. "...konstig film".

Två veckor senare sitter jag på hennes soffa och hon kliar min rygg. Hon är bäst. Hon gör mig glad. Hon överaskar mig även om jag känner att jag kan läsa av henne bra. Det är verkligen inte ofta man möter en underbar tjej som denna.

Under en tid har jag funderat över min ensamhet här. Ensam, men ändå har jag trivts. Jag har verkligen kunnat göra vad jag vill. Ändå har jag  påpekat för flera att alla har någon utom jag, verkligen alla har någon. Fat64 påpekar snabbt att jag lätt borde kunna hitta någon, likaså fluff.

Ikväll var det beach party i gasquen. Jag var där. Jag hade jättekul. Nästan allt var perfekt för mig. Jag träffade en tjej i kön in, jag träffade en annan tjej på vägen ut. Jag fick nummret till en tredje tjej från en kompis. den sista tjejen verkar verkligen helgo.

På efterfesten la jag märke till nått jag inte varit med om på länge.. jag doftade av en av tjejerna. Jag drar in en djup andning av luft från mina kläder. Doften börjar redan försvinna. Doften ger tillbaka känslan av hennes kropp nära min. Musiken slutar, vi går mot gaderoben och utgången, jag andas ut och hon är försvinner allt mer. det tragiska är att jag inte ens minns hennes namn.

jag tror bestämt jag ringer telefontjejen imorgon.

Den senaste tidens stress över att bli klar med första inlämningsuppgiften i programmeringen har varit övervälmande. Till slut blev det iaf av att jag åkte till hjo för att umgås med familjen. Det var verkligen skönt att hänga i hjo denna helgen, och jag hade fullt upp mest hela tiden kändes det som. Underbar vårprommenad, rensa rum på gammalt skräp som inte behöver vara kvar, hjälpa pappa med hans nya dator, fixa hans gamla dator, försöka göra en planch i photoshop inför spelkvällen, köra soffa och skräp till tippen för att nämna några exempel. Vad skulle jag göra om jag nu hade stannat i gbg? troligen hade jag fixat med min server och sett på film hela dagarna.

När vi var ute i skogen och fikade kunde jag verkligen andas. Det jag andades in gjorde mig glad. Det jag andades in var friskt, fritt från den trånga lite smått omärkbara utfyllnad luften här i gbg har.

Vi får se hur den kommande veckan kommer utvecklas. kommer nått speciellt hända eller kommer det bara vara ännu en av de veckor som försvinner in i de grå massorna för att aldrig mer återupplevas? hehe.. jag hoppas verkligen på det förstnämnda,

Stämplarna på mina händer vitnar om att jag varit på en hel del krogar ikväll. Hela kvällen har jag haft vänner som dragit mig fram och tillbaka mellan pubarna. Jag måste medge att
 jag är trött. Om man tänker sig en en gammal brygga vid en lugn å som sakta rinner mellan husen utmed ned till havet, där vattnet rinner ut för att om miljontals år falla tilbaka på torra land. Då är jag en av de vattendroppar som faller mot björklöven på hösten för att sedan följa med ut i havet. Alltid så sent man kan utan att betraktas som  en vacker, men iskall kreation som en snöflinga.

Jag tittar på det missfärgade cerisa bandet som ligger en bit bort på skrivbordet. Det är så mycket mer än bara ett gammalt cerist band. Bandet har legat i min väska sedan jag började på chalmers. Det för med sig minnen om en nollning fyllld av aktiviteter och osäkerhet. På den tiden var man ny i stan och man sökte forfarande de kompisar man ska umgås med resten av utbildningen. Nu har jag en massa kompisar som nästan tävlar om att få min uppmärksamhet. bara att det är bara under speciella tidpunkter som till exempel chalmers pubrunda.


Jag lovade mig själv en sak i början av kvällen. Rent statestikmässigt tror jag att de flesta vet vad jag lovade. 1/7 skulle rakt ut säga vad det handlar om, om man sa "säg ett ord oscar skulle säga på en fest med alkohol i kroppen". Svaret "DU är den enda blochndin jash någonsin funnit atraktiv" är fel.

Nu är det länge sedan jag hörde nått från min gamle vän, kan det vara så att min gamle vän glömt mig? Neej, det tror jag inte. Jag är snygg, bäst och vackrast, vem skulle glömma mig va? fånig tanke.

slack och smack så somnade jag.